Det här med uppdatering

Ja som vanligt har jag sällan tid över till att faktiskt starta datorn men nu kommer en uppdatering sedan sist jag skrev.
 
Alvin har idag hunnit bli 12 veckor och fick idag sin andra spruta. Hela besöket gick jättebra förutom att han vart rädd och skrek rätt ut precis när vi hade kommit in då en av veterinärerna flyttade sin fot hastigt så det hasade till på golvet. Han som aldrig reagerat särkilt starkt på någonting hitills, men det är väl påväg mot spökåldern snart ;)
2 veckor har han varit på dagis nu och det går jättebra, han trivs i sitt "rum" och kan slappna av när jag går ifrån vilket är skönt. Han är också väldigt duktig på att säga till när han vill ut, men visst händer det olyckor. Hemma har det också gått bra, han är rätt trött när vi kommer hem från dagis, tyvärr något övertrött de senaste dagarna och det beror nog på att det blev lite för mycket i helgen för honom. Jag var iväg till Stockholm i lördags för att gå på en konferans så Alvin sov över hos Camilla (som jag jobbar med) och på söndagen besökte vi kusinerna i Ockelbo. Det blev mycket nya intryck, och så var ju jag borta i ganska så precis ett dygn. Så nu kör vi på i lite långsammare takt, och bara håller oss hemma och vilar några dagar. Jag gissar att jag blev lite för säker på att han klarar av att följa med på saker eftersom han hittills tagit det så bra vart han än kommit. Men ibland måste man bromsa helt enkelt :) Miljöträningen i övrigt har som sagt gått bra, han har fått följa med till pappa och träffat hans hundar, varit med hos en kompis några timmar en kväll och ute hos kusin med familj för att prova på hur det är att vara bortbjuden. Han gillar att vara med oss i början och se vad som händer men när han känner att han har koll på läget lägger han sig i hallen tills vi ska åka hem. Lite som om han är rädd att bli lämnad ;)  Sen har vi även åkt buss en gång, och många många svängar med bilen eftersom vi åker bil till och från jobbet varje dag. Han lägger sig ner snabbt och somnar och när man kommer fram får man blicken som säger "vi kan väl åka en liten stund till?". Några promenader som sträcker sig längre än ut-och-kissa-på-gräsmattan har vi hunnit med också, och han är duktig på att gå i koppel, om än lite envis och filosofisk så han sätter sig gärna ner och bara tittar på folk/bilar/annat som passerar. VÄÄLDIGT glad i folk trots att det knappt kommit fram någon, han ska fram till varenda en trots att de knappt ser honom. Några riktiga "kompisar" har han inte fått direkt, inte helt oväntat eftersom han är en "äcklig" valp enligt de flesta hundar. Men fasters labrador Malte var nog den som accepterat honom mest hittills, så vi får hoppas det funkar mellan dom när han växer upp.
 
I övrigt är han en väldigt snäll och förhållandevis enkel valp att ha och göra med. Ända från början har han sovit hela nätter (tack och lov) och säger till varje morgon att nu är det dags att gå ut och kissa, och sen kan dagen börja. Han äter med varierad aptit, vissa dagar kastar han sig över maten och andra dagar är han inte så hungrig just när maten serveras så vi brukar göra ett nytt försök senare och då går det oftast i. Eftersom han ätit färskfoder sedan avvänjningen påbörjades så är det det som jag valt att fortsätta ge honom, och nu äter han Nordic Spannmålsfri vilket han tycker om. Till det får han 1 gång /dag några bitar lösfryst energitillskott i form av fett då han från början åt solrosolja men inte var så förtjust i att hela maten vart en sörja. Vägde honom för ca 1-1,5 vecka sedan och då låg han på ca 5,4 kg och idag hos veterinären så vägde han 5,8 så växer det gör han då säkerligen. Öronen är sakta men säkert påväg uppåt, och både mamma och pappa har stå-öron så det blir troligtvis så för lille Alvin också.
 
Avslutar inlägget med att lova att nästa handlar om just rasen Canaan Dog, då det var ett önskemål. Bjuder på lite bilder också, från han kom hem tills idag. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Alvin | |
Upp